Om bloggnerven

Jag har varken haft lust att blogga eller läsa bloggar på länge, men jag känner att det börjar spritta lite i bloggnerven igen. Men jag har inget att blogga om liksom. Samma sak är det med skrivandet. Det finns varken lust, tid eller idéer. Är jag då tom i huvudet? Jag vet inte. Men en sak jag vet är att jag inte sörjer för det eftersom min energi går åt till världens roligaste jobb. Jag trodde aldrig att jag ens skulle vilja jobba med barn och nu kan jag inte tänka mig något annat. Jag läser inte längre heller, för jag hinner bara läsa för jobbet, dvs barn- och ungdomsböcker. Men just nu gör det inget. Jag har så roligt på jobbet att jag fortsätter tänka på hur roligt jag har när jag kommer hem därifrån. 

De senare veckorna har vi delat ut en besöksenkät. När tiden för den tog slut tog vi oss en titt på svaren innan vi skickade dem dit de skulle, och oj, vad bra vi hade fått på service. Det var idel höga poäng, dubbla utropstecken och fina kommentarer. Jag blev så glad att jag fortfarande får lite hjärtklappning när jag tänker på det. För första gången i mitt arbetsliv känner jag att jag till hundra procent är rätt person på rätt plats, detta tillsammans med helt rätt arbetskamrat också (det har jag visserligen känt förr). Och barnen, vilken energi de ger en! Kan det vara så här kul att jobba? Men givetvis finns oron där. Vikariatet förlängs ett par månader i taget och till årsskiftet är pågående period slut. Jag har fått veta att det kanske blir förlängt hela vårterminen också, men det är inte säkert ännu (till detta kommer givetvis också LAS-oron). Jag är så glad att jag inte är en magkatarrperson, för annars skulle mitt liv de senaste fem åren ha varit en orgie i magproblem.

För övrigt: Jessica bloggar fantastiskt roligt och bra från Beijing.